Idag är det dags för 4 gången som jag tar cellprover.

Jag har Endometrios som gör att en gynundersökning är lika med en upplevelse som liknar smärtan när man blir överkörd. (Inte riktigt kanske men har inget annat att jämföra med)

Denna gången kommer det sättas bedövning och hjälper inte det så kommer jag sövas inför denna undersökning.

Förra året fick jag reda på att jag hade cellförändringar. Beskedet gjorde att jag grät och kände mig otroligt orolig och ledsen inför framtiden.

 

Eftersom vi inte har ett levande barn på jorden (vår dotter dog för 3 år sedan när jag var i 6:e månaden) vill dem (läkarna) inte skära bort den delen där mina förändringar sitter. Aneldningen är den att risken är stor för mig att föda nästa barn som prematur (för tidigt födda bebisar).