Var iväg en stund för att hämta ut min mediciner (igen...). Är tvungen att ta med mig sambon nu eftersom mitt leg är borta :(

Tyvärr så har jag inget pass (av ren lathet) så det är väl egentligen tur att jag har ordnat fullmakt sedan tidigare.

 

 

Men... Visste väl att denna dag skulle komma, dagen då jag känner att jag inte orkar kämpa emot mer.

Det gör för ont att gå, det gör för ont att ens andas och jag vet inte om detta är gränsen.

Är det nu jag kommer ge upp?

 

 

 

Ni vet.. Man lär sig att sätta på sig en mask, man låtsas som att det inte gör ont längre.

Man skrattar så högt för att man inte ska höra sig själv tänka

Men vad fan! Jag vill inte ha ont. Då kanske ni tänker : "Vem fan vill ha ont?"

Jaa ni, det är en sak att ha ont för att man slagit sig på foten och en annan sak att ha ont HELA JÄVLA TIDEN!

Är riktigt arg idag. Rädd för mig själv.

Rädd för att jag ska ge upp, rädd för att ingen kommer märka när jag sakta försvinner.