Jag försöker ofta hålla mitt humör uppe på bloggen men känner att man behöver vissa andra att livet inte är så glamoröst hela tiden.

Idag har jag det tufft och är ganska ledsen.

Man kan försöka bygga upp en mur för att skydda sig själv, man kan försöka att inte gråta och vara ledsen men ibland spicker muren och rasar ner, likt tårarna som bara rinner ner på kinden.

 

Det gör ont i mig att livet ofta är så hårt, tro inte att jag sitter och tror att livet är en dans på rosor för det har jag nog varit ganska klar med i bloggen.

Men ibland slår det en hur ont vissa saker kan göra, man låtsas som om att dem inte finns eller skojar om dem som att dem inte berör.

 

Idag är en sån dag när det gör extra ont jag är ledsen.

Önskar att min sambo kunde komma hem NU, hans famn hade hjälpt mig, min egna lilla mur.