Hade ju lovat er en lista som egentligen skulle ha kommit upp igår men pga sjukdom blir det en liten försening.
Min tanke är ju att jag ska försöka vara så positiv som möjligt för att bli mer motiverad.
Det kanske låter enkelt men jag tror inte att så många går och är positiva hela dagarna.
Att tänka på det som gör en glad och får en att driva framåt dagligen kanske inte är så lätt så därför hade jag bestämt mig för att skriva ner det här i bloggen varje dag.
Men jag kör med 10-listan först.
Detta är en lista på vad jag vill göra, saker som är möjliga om än svåra i vissa fall.
Ta mitt körkort så fort jag får möjlighet att sluta med tabletterna.
Resa utomlands med min sambo
Börja arbetsträna (är redan på gång men inväntar hjälp från arbetsterapeut)
Gör sånt som jag faktiskt tycker om, arbeta med färg mm.
Om jag börjar arbeta vill jag köpa mig ett träningskort
Tänkte att jag kör med dessa 5 saker först och uppdaterar mer imorgon när huvudet är lite mer klart :)
Måndag 8/1
Detta är jag tacksam för :
När jag låg där i sängen och knappt kunde röra mig hjälpte sambon mig med allt det jag behövde. Masserade mig, försökte få i mig vätska och var och handlade på apoteket. Ibland blir jag så rörd av att se han kämpa så hårt för att jag ska må bra. Han har så stor förståelse för att jag är sjuk och tar sig tid att lära sig allt han kan om mina sjukdomar.
Jag är tacksam för att orkade kämpa för att röra på mig lite mer.
sv: Åh vad hemskt att höra, även om jag inte är en mamma, så tror jag att jag kan förstå hur hemskt det känns, men att känslan är allvarligare för er, ibland måste man ju, eller så var det nu för mig, vara med om något för att riktigt förstå.
Det är skrämmande vad tankar förändras över en kort tid, innan allt det här tänkte jag inte alls på någon vikt eller vad jag åt, men nu är det mitt liv, det är skönt även om jag vet att det inte är bra för mig.. som jag sa förut så blir det första gången jag går till skolan på en månad, tidigare har jag aldrig missat en enda dag, inte ens när jag varit sjuk. Jag är rädd för hur de andra ska reagera över min viktuppgång, har gått upp från 36,6 kg till 45,8 sedan jag blev inlagd.. det kan jag ärligt talat säga känns hemskt.. jag kände mig sviken av mina föräldrar för att de gick med på att jag skulle in, dock vet jag ju att de bara ville mitt bästa, men alla de här tankarna kommer nog sitta i en väldigt lång stund.
Tack så hemskt mycket, du är en god person, kram på dig ♥
Svar:Tack du <3Det var en riktigt bra viktuppgång! Du ser säkert riktigt snygg ut!!! Det är klart att du har en hel del känslor över vad som hänt och de som säger att det inte är normalt kan du ju bara klippa bort ur ditt liv. Du har gått igenom något som är väldigt tufft, jag har förståelse för att det tar tid innan man blir helt frisk. Dina föräldrar älskar dig mer än dem älskar sig själva och vill bara att du ska må bra, det är jag helt säker på. Så hade iaf jag känt för vår dotter. Det är svårt för någon som är utomstånde att vara ett bra stöd när någon går igenom något tufft. När sådana saker händer får man se vilka människor som faktiskt bryr sig och vilka som inte gör det. Jag har "vänner" som svek mig när jag verkligen behövde dem men under min resa fann jag en ny människa som verkligen brydde sig. Denna människa lärde jag känna på internet och har aldrig träffat hehe.
Du ska veta att du har rätt att må dåligt, det viktigaste är att man inte låter det negativa ta över. Det är där man måste kämpa som mest. Det är så lätt att låta det negativa ta över. Mitt exempel: Jag har fått två diagnoser, dessa två diagnoser kommer att förändra hela mitt liv. Den ena sjukdomen gör att min kropp är som en kärring, jag har ont jämt och ständigt. Resten av mitt liv kommer att bli anpassat, jag kan inte studera det jag vill än heller arbeta som alla andra. Det betyder att jag inte kan göra det jag vill eller känna en hel del pengar.
Nu kan jag välja att tycka synd om mig och ligga kvar i sängen. Gråta över att mitt liv suger, att ingen förstår hur jag mår.
Men det är nu alla "vänner" sticker och jag står ensam kvar.
Istället ligger jag i sängen på morgonen, gråter en skvätt och torkar tårarna. Ställer mig upp och ser mig själv i spegeln och tänker.
- Eleni, du får vara ledsen, du har det tufft. MEN.. Du är stark, du ställde dig upp och kämpade emot. DU KAN LEVA ETT BRA LIV. Du SKA leva ett bra liv. The DEVIL SKA INTE få vinna.
Förstår du tjejen. Du är stark innerst inne. Du har kommit sååå långt i din sjukdom. Tyck synd om dig själv för en liten stund men se dig sen i spegeln, säg till dig själv att du är grym! Se bara hur långt du kommit!
Sv: Jag vet men tyvärr har jag blivit det nu.. feber, halsont och hosta :( och jag är inte från Kalmar, jag är från Målilla. En liten ort utanför Hultsfred. Men jag har många kompisar som flyttat till Kalmar så jag är där ganska ofta =)
Svar:Jaha okej. Men hur kunde du gissa på att jag var från Kalmar? Tror inte jag har skrivit det tidigare :) Målilla brukar ju ligga på topp i Sverige på varmast väder idag :) Haha och Hultsfred har jag varit i men det var bara för en snabbvisit :)
